10 Written explanations of Malin BJÖRK

Jag röstade nej till lagförslaget om att tillåta än längre och tyngre lastbilar i EU, s.k. mega trucks . Existerande lagstiftning möjliggör redan för att specifika behov tillgodoses, t.ex. långa timmertransporter på lastbil. Vänsterpartiet välkomnar utvecklingen mot fler batteridrivna lastbilar men anser att det kan och bör ske utan detta nya lagförslag. Lagförslaget innebär inte bara ökade trafiksäkerhetsrisker, med fler mega trucks på de europeiska vägarna, det riskerar också att leda till fler längre och tyngre fossildrivna lastbilar. Framtiden ligger i att satsa mer på godstransport på räls, och ett lagförslag som leder till stora investeringar i att anpassa vägnätet efter tyngre fordon riskerar att leda till än mindre investeringar i järnväg, något som inverkar negativt på klimatet.

Detta direktiv vill förbättra samarbetet mellan nationella infrastrukturförvaltare och se till att ett system för hur man hanterar kapacitetstilldelning uppfylls. Fördelen här är att ett mer integrerat system skulle minska trängseln och att planerat underhåll schemaläggs på ett sätt som gör att rälsen inte täpps igen i onödan. De nationella infrastrukturförvaltarna och operatörerna är positiva eftersom dessa förändringar ses som ett sätt att göra järnvägstransporter mer konkurrenskraftiga i förhållande till gods- och passagerartransporter på väg. Jag tycker att det är positivt och röstade för, men jag hade önskat att krav på investeringar också hade tagits med.

Jag röstade för lagförslaget. Det är bra att energieffektivisera byggnader då byggnader står för hela 40% av energikonsumtionen i EU och klimatkrisen är akut. God boendestandard är positivt för de som bor i fastigheterna och energieffektivisering kommer dessutom att skapa många nya jobb. Lagförslaget ålägger inte enskilda fastighetsägare till bostäder något, utan det är medlemsstaterna som nu måste implementera detta på ett klokt sätt som inte drabbar de boende ekonomiskt, det är samhället som ska bära kostnaderna. Och det är möjligt att göra. Vänsterpartiet har tex. i riksdagen föreslagit ett investeringsprogram för den gröna omställningen på 700 miljarder kronor. Därför röstade jag för lagförslaget från kommissionen.

Cyberresiliensakten är den första EU-omfattande lagstiftningen av detta slag. Den inför vissa obligatoriska cybersäkerhetskrav för hård- och mjukvaruprodukter, under hela deras livscykel eller under en viss period. Huvudsyftet är att se till att digitala produkter, såsom trådlösa och trådbundna produkter och programvara, är säkrare att använda för konsumenter och företag i hela EU. Jag röstade för eftersom det är en mycket viktig lagstiftning, även om jag hade velat att den skulle vara ambitiösare med starkare konsumentskydd.

Jag röstade för betänkandet om EMSA. Det är bra att stärka säkerheten till havs, samarbeta mot fartygsutsläpp och att underlätta för sjöfarten att fokusera på hållbarhet och digitalisering. Detta samarbete får dock inte utvidgas till sjöräddning, övervakning av flyktingar eller försvarsrelaterade frågor. Jag kommer att arbeta för att EMSA utvärderas om ett par år, men dagens ärende ger mig inte anledning att rösta emot rapporten, samarbete kring sjöfartssäkerhet är bra.

AI har en stor potential att förbättra och förenkla våra liv men samtidigt finns det risk för oönskade och oförutsedda konsekvenser och att tekniken missbrukas. Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt att AI-regleras för att tekniken inte ska användas på integritetskränkande eller repressivt sätt. Med anledning av de risker har vi drivit på för att lagstiftningen av AI ska styras av en försiktighetsprincip, men det fanns inte tillräckligt med stöd för det. Förordningen förbjuder inte heller AI-användande gentemot asylsökande och mot ansiktsigenkänning på distans vilket försvagar skyddet för människors rättigheter och integritet. Det beklagar vi. Vidare ska AI inte vara ett verktyg för att övervaka eller straffa arbetstagare och därför är välkommet att medlemsländerna nu uppmanas att själva lagstifta om att begränsa AI-användandet i arbetslivet. Sammantaget valde jag att rösta för förordningen.

Det här är i grunden ett bra förslag som ökar möjligheterna för civilsamhällesorganisationer att samarbeta över gränserna i EU. Det gör det möjligt för organisationer som utsätts för påtryckningar i ett medlemsland att verka och söka stöd i ett annat medlemsland där förhållandena är mer gynnsamma. Men Kommissionen gör också bedömningen att förslaget kommer att öka konkurrensutsättningen i sjukvården och öka antalet privata utförare. Detta innebär att jag inte kan ställa mig bakom förslaget, och jag avstod därför.

Rapporten innehåller visserligen skrivelser som syftar till att stärka den sociala och ekologiska dimensionen i EU:s ekonomiska ramverk. Detta är mycket positivt, men samtidigt finns inga skrivningar som i grunden ändrar något i stabilitets- och tillväxtpakten. Sammantaget avstod jag i omröstningen.

Jag röstade emot EP:s allmänna riktlinjer för budgeten för 2025. Vänsterpartiet vill inte, som rapporten förespråkar, öka EU:s budget, utan istället omfördela de befintliga resurserna på ett sätt om gynnar miljön och medborgare bättre. Riktlinjerna innehåller flera viktiga aspekter om att EU:s budget ska främja klimatet, jämställdhet och stöd till Ukraina. Däremot kan vi inte ställa oss bakom införandet av nya egna EU inkomstkällor. Det är även beklagligt att skrivningarna om att suspendera EU:s associeringsavtal med Israel med anledning av Israels urskillningslösa och brutala attacker i Gaza, inte fick tillräckligt med stöd i parlamentet.

Jag röstade nej till detta avtal om ett ekonomiskt partnerskap vad gäller det fria flödet eftersom det utökar rättigheterna för Big Tech och undergräver rätten att reglera dataskydd och artificiell intelligens i EU. Avtalet förbjuder alla begränsningar av det fria flödet av data eller information. Privata företag, särskilt Big Tech, kan enligt avtalet tillägna sig och kontrollera alla former av uppgifter, oavsett vem som producerat dem, vem som behandlat dem, i vilken stat de har sitt ursprung eller hur allmänheten kan dra nytta av dem, för rent privata intressen. Avtalet förbjuder dessutom länder att kräva förhandsgodkännande innan data överförs till tredje land. Detta förbud kan begränsa EU:s rätt att reglera den digitala ekonomin i framtiden. Som avtalet är formulerat finns det även en risk att det påverkar EU:s regler om skydd av personuppgifter enligt Europeiska datatillsynsmannen.